Nu är det första advent och julen närmar sig med stormsteg. Varför inte bjuda på lite kul information om pepparkakan, risgrynsgröten eller Lucia. Kakor med anor
Det första dokumenterade ätandet av pepparkakor i Sverige daterar sig ända tillbaks till 1300-talet, när nerskrivna kostnader för inköp av råvaror tydligt anger
att man bakade pepparkakor till bröllopet mellan kung Magnus Eriksson och Blanka av Namur. Men ännu på 1500-talet importerades pepparkakor. Gustav Vasa skriver i ett brev om ett skepp som förlist vid södra Öland och blivit helt sönderslaget så att dess last med bland annat pepparkakor blivitt fördärvat. Pepparkakorna bakades ofta av nunnor, och såldes som medicin för diverse åkommor på apoteken. Unionskungen Hans ordinerades pepparkakor mot sitt dåliga humör av sin doktor, och fortfarande lever myten att man blir snäll av dem.
Gå som katten kring het gröt
Risgrynsgröten äts året om, men det är också en traditionell julrätt. Gröten äts oftast med kanel, socker, smör eller saftsås. Ibland lägger man en skalad mandel i g gröten och enligt folktron blir den som får mandeln gift följande år.
Natten går tunga fjät
Lucia firas den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Det förekommer två huvudsakliga traditioner av att fira luciadagen, en har sin grund i Sverige, en annan på Sicilien i Italien. Vår svenska tradition har sitt ursprung i både hedniska och kristna seder. Enligt folktron var Lucianatten en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde bland annat att djuren kunde tala under denna natten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man genom att äta och dricka lite extra. Under den sista tiden med den julianska kalenderräkningen, det vill säga innan den nuvarande gregorianska kalendern infördes under 1700-talet, innföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet. Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som kan kopplas till ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa
och som dog på 300-talet.
Den här informationen hittade jag i Dafgårds kundtidning RÄTT 10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar